Skebäcksbron öppen nu.
Det pågår flera stora gatu- och vägarbeten runt och i Örebro. Sakta men säkert börjar nu projekten f
... (2010-09-08 - 10:07:28)» Läs mer
Klart övertag för alliansen
När valet nu närmar sig börjar opinionsläget klarna allt mer. Fler och fler bestämmer sig för vad de
... (2010-09-08 - 10:00:14)» Läs mer
Barn allt mer datoriserade.
Mer än hälften av alla barn i åldern 10—18 år har egen dator. Den används flitigt: Vartannat barn me
... (2010-09-08 - 09:56:39)» Läs mer
Sveabörsen på Internet!
Untitled Document
NYHETER
LEDARE
DEBATT
LÄNET RUNT
HUS & HEM
SPORT
KRÖNIKA
KONTAKT
OM LP
PRENUMERANT
START
KrÖnika
Jag väntar vid min mila… (2009-09-30)
...medan timmarna ila, medan stjärnorna vandra och nätterna gå”. Ja, det har jag faktiskt gjort nyligen.
Jag har legat på en smal brits i en kolarkoja och tittat in i eldstaden medan milan har rykt utanför. Och stjärnorna vandrar verkligen. Nu förstår jag varför Dan Andersson skrev så. Är man uppe varannan timme en klar natt för att vakta en mila kan man se hur stjärnbilderna vrider sig runt Polstjärnan. Karlavagnen ändrar riktning från liggande till stående, krigaren Orion reser sig också upp på morgonen från att ha börjat kvällen liggande.
Kolarkojan och milan finns i Granbergsdal utanför Karlskoga. Milan heter Majvor efter kolarbasens fru. När du läser detta är hon dock utriven och kolet har fyllts i säckar och sålts. Men missa inte ett besök nästa år! Den aktiva hembygdsföreningen steker de knaprigaste kolbullar jag ätit. Eller kölbuller som man säger på Granbergsdalsmål.
Efter en sån här natt luktar man kolmila i flera dagar. Det luktar härligt, en blandning av grillfest, tjära och rökig whisky. Jag fick äran att underhålla vid tändningen av milan för ett par veckor sen. Då fick jag till och med min son att följa med. Men han ville inte sova över i kojan. Han har traumatiska minnen av kolmilor påstår han. De uppstod när han, jag och hans storebror sov över vid milan i Närkes Kil när han var sex år. Han låg på madrass på golvet i kolarkojan och jag och storebror låg skavfötters på britsen. Mitt i natten vaknar jag av att han ropar.
– Mamma, jag har en groda på kinden!
Jag fick krypa ner och peta undan grodan som parkerat på hans kind. Den tyckte väl det var varmt och gott där…
För övrigt börjar det bli lite kallt på nätterna. Man vill börja elda så smått. Veden, som sambon haft mycket arbete med, ligger upptravad i prydliga högar i vedförrådet på det nylagda stengolvet. Travarna är så fina att man egentligen inte kan riva ner dom av en så simpel anledning som att man ska elda upp dom tycker han. Jag är böjd att hålla med, men å andra sidan är det ju inte så kul att frysa heller.
Att det är mycket svamp i skogarna är det många andra som vittnar om så det behöver jag egentligen inte nämna. Men jag kan inte låta bli att säga att jag aldrig plockat så mycket gula kantareller som i år. Och nu kommer trattisarna…
