Nora Årets skolkommun.
Fackföreningen Läraförbundet utser årligen årets skolkommun, både på riksplan och lokalt.
I Örebro
... (2010-09-09 - 11:28:13)» Läs mer
Skebäcksbron öppen nu.
Det pågår flera stora gatu- och vägarbeten runt och i Örebro. Sakta men säkert börjar nu projekten f
... (2010-09-08 - 10:07:28)» Läs mer
Klart övertag för alliansen
När valet nu närmar sig börjar opinionsläget klarna allt mer. Fler och fler bestämmer sig för vad de
... (2010-09-08 - 10:00:14)» Läs mer
Sveabörsen på Internet!
Untitled Document
NYHETER
LEDARE
DEBATT
LÄNET RUNT
HUS & HEM
SPORT
KRÖNIKA
KONTAKT
OM LP
PRENUMERANT
START
LÄNET RUNT
Carl-Gustaf Åkerhielm, Mikael Eiver- gård och Viveka Åkerhielm.
Ny utställning i Dylta (2010-09-03
)
Miljön runt Dylta bruk är ett av Örebro kommuns mest kulturhistoriska områden. Eftersom det ägdes av Kronan en gång i tiden så finns också ett riksintresse.
Det nuvarande herrgårdsparet Carl-Gustaf och Viveka Åkerhielm tar gästvänligt emot med förfriskning och nybakat bröd. En ny utställning presenteras i bruksmuseet som kallas Klostret. Det är en anrik byggnad vars historia går ända tillbaks till 1500-talet. Sprickor på väggarna och en gavel som blivit något skev, vittnar om husets höga ålder.
Varför heter byggnaden Klostret?
– Den har fått sitt namn från Kloster-Lasse, en katolsk präst som en gång ska ha bott här, berättar Carl-Gustaf Åkerhielm.
– Det finns även en berättelse om att Johan III och hans gemål Katarina Jagellonica för att undvika pesten i Stockholm ska ha tillbringat en tid här. Men förmodligen är det en skröna eftersom Gustav Vasas söner Johan och Karl inte drog jämnt.
Det var just hertig Karl, sedermera Karl IX, som drog igång verksamheten i Dylta kring 1580. Det sägs att en finländare var ute på malmletning i dessa trakter och hittade något guldaktigt i det järnhaltiga berget. Han hade gjort ett svavelkisfynd och ryktet om den unika utkomstmöjligheten nådde snart regeringen i Stockholm. Ståthållaren i Närke, Jost Kurzel, fick i uppdrag av Hertig Karl att anlägga ett svavelbruk här. Svavlet var krigsstrategiskt mycket viktigt och det som inte gick åt skeppades iväg från Skebäcks hamn i Örebro för export till många olika länder.
Senare skulle Dyltas vitriol- och rödfärgstillverkning också bli en storsäljare, men på 1700-talet klev en annan stor konkurrent in i bilden, Falu rödfärg. Dessa tillverkare regerade länge marknaden, men sedan Dylta rödfärgstillverkning nedlades 1942 så är dalmasarna ensamma herrar på täppan.
– Begreppet ”röd stuga med vita knutar” kunde därför tidigare innebära att rödfärgen kom från Dylta, åtminstone då det gällde våra trakter här i Svealand och Götaland, säger landsantikvarien Mikael Eivergård från Länsmuseet.
I Stiftelsen Dylta rödfärgsbruk är det bestämt att landsantikvarien alltid ska vara styrelseordförande och därför hälsar också Eivergård välkommen till den nya utställningens invigning i bruksmuseet.
Drottning Kristina förlänade 1635 svavelbruket till dåvarande arrendatorn Hans Leiffler. Alltsedan dess har Dylta Bruk funnits inom samma släkt. Riksrådet friherre Samuel Åkerhielm blev 1739 ägare till Dylta Bruk, som nu alltså tillhört släkten Åkerhielm i över 270 år.
– Det är en omfattande fastighetsförvaltning av hundratalet hus. Det kan vara bostäder, ekonomibyggnader, husen som stiftelsen förvaltar och en mängd torp i varierande skick. Dyltas areal ligger på 3 200 hektar, förtäljer Carl-Gustaf Åkerhielm.
– Min mor Lea Åkerhielm och min faster Anna Åkerhielm ägnade mycket tid i brukets arkiv och lade grunden för det här museet på 1970-talet, avslöjar Carl-Gustaf Åkerhielm.
– Det var i de här två rummen i bottenvåningen. Det nya museet är i fyra olika rum som finns en trappa upp, tillägger Viveka Åkerhielm.
De två rummen på bottenvåningen visar i stora drag hur gruvhanteringen gick till och det finns även en del rester av bruket i form av redskap och andra föremål..
Vi går upp en trappa och kommer till den nya delen av museet.
– Här bodde två statarfamiljer,med varsitt rum och kök, berättar Viveka Åkerhielm.
Denna del av museet innehåller en mängd saker från gångna århundraden, speciellt från det förra sekelskiftet.Trasmattorna och diverse broderade föremål har erhållits av Inga Persson i Örebro och kommer både från hennes och hennes svärmors hem. Vi kan också se en gammal hög kontorspulpet från brukskontoret, daterad till 1800-talet.
– Oftast stod man upp och skrev och denna lutande ställning var egentligen mer ergonomiskt riktig för armen. Det blev ingen musarm där inte, förtäljer Viveka Åkerhielm.
Hon visar mig också en gammal glödlampa som hänger i taket, på vars glassida man kan utläsa ”Dylta Bruk”. Dessvärre är texten för vag för att fångas på bild. En gammal spis förevisas med en mängd bruksföremål runt omkring. Framför hänger tvätten på tork, som det kunde ha sett ut en gång i tiden.
– På 1940-talet när statarverksamheten upphörde skingrades en del föremål som hade funnits i byggnaderna runt omkring. Men många saker finns fortfarande att beskåda i museet. Är det förresten någon som äger föremål som tillhört Dylta kanske det går att ordna så de kommer tillbaks hit på något sätt, efterlyser Carl-Gustaf Åkerhielm.
Det är en imponerande samling historiska prylar och tiden går fort när man är i museet. Som det gör när man har roligt. Slutligen får Läns-Postens reporter också en liten guidning runt vid gruvområdet.
– Stiftelsen Dylta rödfärgsbruk har ansökt om bidrag för skyltning av alla byggnaderna här runt omkring. De ska även vara på engelska och tyska, med tanke på alla turister, avslöjar Carl-Gustaf Åkerhielm.
Han vill också betona det goda samarbetet mellan stiftelsen, kommunen, museet och Länsstyrelsen.
Dylta Bruk har mycket att erbjuda, men tiden rinner iväg och det börjar bli dags att åka tillbaks till redaktionen.
– Vagnsliderna med alla diligenser får du se någon annan gång, avslutar så Carl-Gustaf Åkerhielm.
Då har man något att se fram emot, kanske när höstmörkret faller på.
