Skebäcksbron öppen nu.
Det pågår flera stora gatu- och vägarbeten runt och i Örebro. Sakta men säkert börjar nu projekten f
... (2010-09-08 - 10:07:28)» Läs mer
Klart övertag för alliansen
När valet nu närmar sig börjar opinionsläget klarna allt mer. Fler och fler bestämmer sig för vad de
... (2010-09-08 - 10:00:14)» Läs mer
Barn allt mer datoriserade.
Mer än hälften av alla barn i åldern 10—18 år har egen dator. Den används flitigt: Vartannat barn me
... (2010-09-08 - 09:56:39)» Läs mer
Sveabörsen på Internet!
Untitled Document
NYHETER
LEDARE
DEBATT
LÄNET RUNT
HUS & HEM
SPORT
KRÖNIKA
KONTAKT
OM LP
PRENUMERANT
START
Grisskötarna Emma Kaufelt och Theresa Salwén på Norrgården, Vintrosa, känner för sina grisar.
Foto:
Henrik Östensson
”Ingen generell vanvård på svenska svingårdar” (2009-12-03)
VINTROSA.
– Det är klart vi blir ledsna och arga, vi tycker ju att vi gör ett bra jobb.
Det säger Theresa Salwén och Emma Kaufeldt, svinskötare på Norrgården, Vintrosa
Djurrättsalliansens aktion, med filmer som sades avslöja svåra vanförhållanden på Svenska svingårdar, chockade både allmänheten och svinnäringen. En direkt effekt är att Mats Hultström, ordförande i Swedish meats och styrelseledamot i LRF och Svenska djuromsorgen, nu tvingats lämna alla sina uppdrag.
Ett flertal gårdar i hela landet, över 200, är polisanmälda för vanvård.
– Så vitt vi vet har ingen gård blivit polisanmäld här i länet, säger Theresa Salwén.
Theresa och Emma tycker att aktionen är både bra och dålig, även om det aldrig kan vara rätt med olaga intrång på en gård.
– En sak jag inte tror man har tänkt på är att man faktiskt lätt kan sprida smittor till grisar, inte minst svininfluensan.
– Det förekommer ingen generell vanvård på svenska svingårdar. Men det är klart att alla svinföretagare kanske behöver ta sig i kragen och fundera över sin uppfödning.
– De gårdar som visats på film har ju exempelvis fått anmärkningar för att det varit för dåligt strött. Det är naturligtvis inte bra. Dåligt med strö kan leda till störningar i rutinerna, det gör grisar oroliga. Det är då de exempelvis kan börja bita varandra. Jag vet att det slarvas med halm ibland, berättar Theresa.
En orsak är att det helt enkelt varit lite dåligt med halm under ett par år.
– Men det finns ju alternativ, torv, exempelvis.
– Men jag är också kritisk till hur saker framställs. Ta det här med döda djur. Det är naturligt att det dör djur, särskilt smågrisar.
Trots att det händer har man inom näringen lyckats minimera antalet döda djur.
– Vi är lagligen ålagda att lägga dessa i en särskild container. Det ser ju inget vidare ut. Men det är så vi ska göra enligt reglerna. Att fotografera den containern ger en mycket sned bild, menar Theresa.
Ett annat nästan skrattretande exempel var en film på en galt med ”stora bölder”.
– Det framställdes som något sjukt. I själva verket visade filmen galtens pung. De har rätt stora testiklar.
– Självklart måste uppfödningen följa de regler som finns, och det gör den nog generellt. Men visst finns det saker som kan förbättras.
Grisar blir exempelvis sjuka. Mycket går att behandla. Men det händer att djur blir för sjuka och måste avlivas.
– Här kan det nog brista i utbildning ibland. Som bonde eller medarbetare vill man rent känslomässigt att djuret ska överleva, man kämpar på fast man kanske för djurets bästa borde ha dragit ett streck redan.
Kanske är man rädd för att själv fatta beslutet. Man vill att någon annan också ska titta, då går det för lång tid. Men även här tycker tjejerna att saker framställts på ett okunnigt sätt.
– Ja, man visade ju sjuka djur i en väl strödd sjukavdelning som om det vore något fel. Grisar blir precis som människor sjuka ibland. De flesta åkommor går ju att behandla, inget konstigt med det. Man avlivar ju inte människor så fort de blir lite dåliga i magen, säger Emma Kaufeldt.
– Det är klart att vi blev både arga och ledsna när vi hörde nyheterna på radion. Ett enda dåligt exempel drar med hela näringen i skiten. Det är inte särskilt rättvist. Men det är bara att bita ihop och jobba för att bli ännu bättre.
Tjejernas bekantskapskrets har varit förstående.
– Ja, vi har försökt att ta hit många av våra kompisar för att de ska få se hur det går till. Många frågar hur vi mår av allt som skrivs och visas i tv. Någon enstaka har väl frågat: ”Är det verkligen så där?”
Theresa vill också avliva en myt. Att småskalig produktion skulle vara bättre för djurhållningen.
– Det tror jag inte. På en större gård finns flera anställda. Man ser till varandra och att allt är som det ska. Man kan bolla saker mellan bonden och anställda, det tror jag leder till färre misstag och problem.
Både Theresa och Emma tror också att folk vet mycket lite om hur djurhållning verkligen går till.
– Ja, det kommer att göra det svårt att överhuvudtaget föda upp djur, om man inte gör något åt det. Jag tror det borde ingå i skolans hemkunskap att prata om hur kreatur och grisar föds upp, och varför, avslutar Theresa.
